Våra rötter
Året är 1863, och kyrkklockorna har precis slagit fyra. Vinden isar genom märg och ben denna kyliga eftermiddag i februari. Lördagen den 14 februari för att vara exakt. Plötsligt hör man skratt mellan husväggarna, det kommer från en sal där en grupp människor har samlats i ett gemensamt intresse. När man stiger in i lokalen höjs temperaturen i kroppen och en obeskrivlig glädje sprids från topp till tå. Wilhem Lagercrantz ställer sig framför denna samling på ett femtiotal personer, höjer taktpinnen, och tar för första gången ton med den kör vi idag kallar för Christianstads Motettkör.
En vecka tidigare hade man kunnat läsa i tidningen att kapten W. Lagercrantz uppmanade stadens musikintresserade Herrar och Damer att komma till Högre Elementarläroverkets samlingssal kl. 4, och där överlägga om man skulle bilda ett musiksällskap i staden. Det var många som kom, och nu har "Nya Musikaliska Sällskapet" funnits i en vecka och består av en sångavdelning och en orkesteravdelning.
Det hade funnits ett musiksällskap tidigare i staden och vi fick nu ta över deras ekonomiska resurser eftersom vi bestämde att vi skulle verka i samma anda som de. Så man skulle kunna säga att våra rötter sträcker sig ända tillbaka till 1811.
Sedan dess har vi varit hundratals sångare och musiker, och en lång rad dirigenter, som spridit glädje med sång och musik, och på så sätt bidragit till musiktraditionen i Kristianstad med omnejd.
Lagercrantz (1863 - 1886)
Det var inte lätt att få kontinuitet i verksamheten, för Kristianstad var ingen stor stad och många av musikerna och sångarna hade anknytning till regementet och det hände att de blev omplacerade. Men trots svårigheterna så hade vi 1878 en konsert för att fira vårt 15-årsjubileum. Tonerna från Symfoni i Ess-dur av Haydn, Aria ur Barberaren i Sevilla och Stråkkvartett av Boccherini, var för alltid en del av salens och sällskapets historia. Lagercrantz hade lyckats med att sätta sin prägel på kören och klangen var ljuvligt ren och samspelt.
Wilhelm Lagercrantz, kom till Kristianstad som 22-åring när han fick anställning vid Wendes artilleriregemente som underlöjtnant. Han var mycket musikalisk och tretton år senare blev han tillförordnad musikdirektör vid regementet. Han var mycket engagerad i stadens musikliv och 1863 var han med och bildade vår kör. Tre år efter det (men troligen inte på grund av det) blev han invald i Kungliga Musik Akademin.
Lagercrantz fick så småningom en tuff motståndare att kämpa mot, sin sviktande hälsa. År 1884 när Frimurarhuset skulle invigas var det så illa att kören fick ha en vikarierande dirigent. Hans dåliga hälsa kunde dock inte hålla honom därifrån utan hans engagemang drog honom som en magnet till generalrepetitionen. Han kunde inte använda sina egna ben, utan fick bli buren upp till balkongen. Detta var ett bevis på den kärlek han hyste för musiken. Bara två år senare, 61 år gammal, förlorade Lagercrantz kampen mot sin hälsa. Sorgen i kören var stor.
Wilhelm Lagercrantz var mycket engagerad i samhället och betydde så mycket för staden att han fått en gata uppkallad efter sig.
Wadborg (1905? - 1945)
Kören gick nu ner i en djup dvala. Under flera år hade vi ingen dirigent. När Olof 1905 fick tjänst i staden som musiklärare tog han tag i musiklivet i staden. Så småningom tog han även upp taktpinnen i vår kör och försökte få igång oss igen men till en början gick det trögt. Men trägen vinner och 1920 kunde man läsa följande i en recention efter en fullsatt konsert vi haft i kyrkan; "Som helhetsintryck kan man säga, att dir. Wadborg och hans kör lyckades utmärkt och att vad de hittils åstadkommit bådar gott för den uppryckning av vårt musikliv, stadens musikvänner de sista åren med glädje och tacksamhet lagt märke till. Må dir. Wadborg fortfarande sätta sitt mål högt, och må han icke släppa taget nu, när det svåraste arbetet är undangjort."
1921 var det dags att se över våra stadgar och även fundera på om vi skulle byta namn. Efter en stunds livligt meningsutbyte hade vi enats om att vi skulle byta namn till Kristianstads motett- och musiksällskap, med den skillnaden att vi då stavade med "K" i stället för "Ch" som vi gör i dag. Under Olofs skickliga ledning nådde vi åter upp till vår forna glans. När 80-årsjubileumet närmade sig 1943 blev körmedlemmarna citerade i Kristianstadsbladet och vi som sjunger idag står fortfarande bakom uttalandet: "Vårt sällskap har sedan många år enbart inriktat sig på körverk. Glada och villiga sångare och sångerskor har slutit sig till oss utan tanke på ekonomisk fördel. Den som offrar tid och krafter att sjunga med i en kör kan instämma i skalden "För silver och guld jag sjunger ej, jag sjunger för att hjärtat mig tvingar". Man känner glädje själv och vill gärna tro att man skänker glädje till andra."
Wadborg visade sig vara viktig, inte bara för oss i Christianstads Motettkör, utan även för hela musiklivet i Kristianstad, länet och stiftet. Och han dirigerade ända fram till sin död 1945. Under denna tid hade kören blivit disciplinerad och på samma gång gått från att bara framföra klassiska verk till att blanda med tidsenliga verk inom genrer som jazz och Charleston.
Carlman (1947 - 1958)
Nu letade vi efter en ny dirigent och ett par år senare hade vi anlitat Gustaf Carlman. Gustaf hade en vision. En vision att varje år framföra Händels Messias. Han nådde inte riktigt fram, men de gånger verket framfördes blev publiken trollbunden och applåderna verkade aldrig vilja ta slut. Vintern 57-58 planerades verk som Bachs Juloratorium och Händels Messias, men ytterligare en dirigent förlorade sitt liv och denna gång fick konserten ställas in.
Han var mycket engagerad i den regionala körsången och tog initiativ till bildandet av Nordöstra Skånes körförbund. Han blev den förste förbundsdirigent för Lunds stifts kyrkosångsförbund, och han ledde även rikskören vid flera rikskyrkosångsfester.
Både kolleger och körsångare beskriver Gustaf som en initiativrik och färgstark personlighet, en ledargestalt med karisma och auktoritet men också ödmjuk inför sin uppgift. Han hade ett sätt att formulera sig med humor, vilket gjorde att hans kritik inte kändes lika skarp.
Pontén (1959 - 1968)
Nu börjar det dyka upp namn på medlemslistan som finns med än idag! Musikdirektör Jan Pontén har tagit över ledningen av kören och förutom att leda oss var han organist och körledare i Heliga Trefaldighets församlingen i Kristianstad. 1966 ledde han oss och Heliga Trefaldighets kyrkokör i en konsert som sändes i Sveriges Radio P2:s program "Lovprisen Herren".
Precis som sina föregångare betydde han mycket för körlivet och tilldelades Sveriges Kyrkosångsförbunds stora förtjänsttecken.
Frennesen (1973 - 1993)
Ännu en gång stod vi utan dirigent och kören gick ner på sparlåga men 1973 tog Inge Frennesen över taktpinnen och med spänd båge och mot stora mål satsade han sin musikaliska kunskap i kören. Redan efter ett år framfördes Mozarts Requiem. Det blev en minnesvärd upplevelse och i Kristianstadsbladet kunde man läsa följande om konserten som framfördes i Örkened: "Något så fint har aldrig hörts i vår kyrka!"
Inge var precis som många av körens tidigare dirigenter en stor och betydelsefull kulturpersonlighet i Kristianstad och han belönades bland annat med stadens kulturpris.
Annmo (1993-1996), Esbjörnsson (1997), Olsson, Tillerquist, Almkvist (1997-1999), Ramkull (1999-2003)
Efter Frennesen följer en period med relativt snabba dirigentbyten, Anna-Karin Annmo, Ingrid Esbjörnsson, Göran Olsson, Camilla Tillerquist, Agneta Almkvist och Anne Ramkull. Under denna period lämnar kören Kristianstad oftare och ger sig längre ut i vida världen. Vi deltog bland annat i en musikfestival i Prag och gjorde en historisk musikresa tillbaka till Duke Ellington. Vi var nästan 70 sångare och musiker från Kristianstad med omnejd som deltog i ett jazzprojekt. Vi spelade in en CD och framförde konserter runt om i Sydsverige - bland annat på jazzfestivalen i Kristianstad.
Lena Ekman Frisk
2003 -
Lena Ekman Frisks ledarskap för oss rivstartade hösten 2003 med uppsättningen av Carmina Burana som vi gjorde tillsammans med Christianstad Symfoniker.
1985 hade Lena tagit musiklärarexamen vid Musikhögskolan i Malmö och 1993 tog hon körpedagogexamen vid samma skola. Idag är hon universitetslektor på Musikhögskolan i Malmö och undervisar i körsång/körledning. Hon är även doktorand i musikpedagogik med körinriktning. Tidigare har hon varit föreståndare vid den konstnärliga fakulteten Körcentrum Syd vid Lunds Universitet och mellan 2010 – 2016 var hon ordförande i Föreningen Sveriges Körledare. Arbetet på Musikhögskolan i Malmö föregicks av undervisning av musikklasserna på Fröknegårdskolan i Kristianstad och det var där vi fick kontakt med henne.
Under läsåret 2005 – 2006 bytte Lena arbete med Mark Munson, en amerikansk körledare, och undervisade vid College of Musical Arts, Bowling Green State University, Ohio, USA. Där ledde hon universitetets damkör och undervisade i bland annat dirigering, repertoar och körmetodik. Under tiden Lena var i USA var Mark vår ledare.
Utöver Christianstads Motettkör är Lena även dirigent för Musikhögskolans Damkör och har tidigare dirigerat bland annat Musikhögskolans Flickkör, Malmö Motettkör, Husets Kör i Malmö, Lunds Akademiska Kör och körer vid kommunala musikskolor i Malmö och Höör.
Hösten 2011 tog hon en paus från oss och var med i projektet "Den sjungande trappuppgången" som sändes i SVT1 våren 2012. Under tiden hade vi Joakim Olsson Kruse som dirigent.
Lena strävar efter att Christianstads Motettkörs repertoar skall präglas av en stor variationsrikedom, det ska vara roligt för både publiken och för sångarna själva. Projekt med jazz och visor varvas med stora produktioner ihop med orkestrar och kända solister.
Ett axplock ur vad vi varit med om
1925 var vi ca 25 personer från kören som åkte till Stockholm och deltog i en två dagars sångarfest med över 3000 sångare från hela Sverige.
1927 fick vi besök av Svenska Chicagokörens damkör när de var på turné i Skandinavien.
1967 framförde vi Händels Messias i Heliga Trefaldighetskyrkan i Kristianstad tillsammans med Kristianstads orkesterförening.
1974 framfördes Requiem av Mozart i bland annat Örkeneds kyrka.
1975 var vi med i Sveries Radios serie med kristna program. Konserten spelades in i Österängskolans aula i Kristianstad och Inge Frennesson, Olof Melin och Ingvar Hugosson var solister.
1977 hade vi en konsert i idrottshallen i Kristianstad. Då framfördes "Tvåhundra och Domnerus". Övriga spelmän var bland andra Georg Ridel, Rune Gustavsson, Egil Johansen, Claes Rosendal, Bengt Hallberg och de leddes av Gustav Sjökvist. Det var drygt 1200 personer i publiken.
1987 gjorde vi en resa till Glückstadt i Tyskland och året därpå kom kören från Glückstadt på besök till oss.
1992 besökte vi återigen Glückstadt. Då firade staden sitt 375-årsjubileum. Kristianstad och Glückstadt har det gemensamt att de båda grundades av Christian IV.
2007 vann vi första pris i körtävlingen 3rd International Warsaw Choir Festival i Warszawa, Polen.
2008 framfördes Nils Lindbergs Requiem tillsammans med folkmusikern Lena Willemark och körerna Helsingborgs kammarkör och Kvistofta-Glumslövs kyrkokör. Requiem skrevs 1994, ett verk som låter körsång, folkmusik och New-Orleans-jazz förenas till kyrkomusik. 24 oktober 2009 framförde vi Fredsmässan The Armed Man av Karl Jenkins i Trefaldighetskyrkan tillsammans med körerna Andrum/Con Anima, Schola Christiania, Trekvart och orkestrarna Christianstad Symfoniker och Unga Symfoniker.
I december 2010 åkte vi till Bratislava, Slovakien, och sjöng till oss Silverbandet vid Festival of Advent and Christmas Music.
2011 var vi med när Kristianstads konserthus fyllde 75 år. Vi uppträdde då tillsammans med Malmö Motettkör och Christianstad Symfoniker. Året avslutades sedan med "Jula Songh" i Lund och Kristianstad tillsammans med Ensamble Mare Balticum.
2012 hade vi jazzkonsert tillsammans med pianisten Kjell Edstrand på Aouseum i Åhus och på Skissernas Museum i Lund.
Våren 2013 firade vi körens 150-årsjubileum med en tre timmar lång konsert med gästdirigenter, gästmusiker och en bred repertoar av våra favoriter. Till jubileet hade vi spelat in en skiva "Ljudvågor i vattenriket".
På hösten anordnade vi festivalen "Ljudvågor i vattenriket" och bjöd in körer vi tidigare sammarbetat med.
Detta år blev vi nominerade till Kristianstadsbladets kultur och nöjespris vilket vi även vann.
2014 var det så återigen dags att ge sig av utomlands. Denna gång åkte vi till en av europas mest prestigefyllda festivaler i Cork på Irland för att representera Sverige. Samma år fyllde vår hemstad 400 år och då sjöng vi Carmina Burana tillsammans med fyra andra körer från Kristianstad under Mats Rondins ledning. Under hösten sjöng vi 12 gånger tillsammans med Malmö Opera när de turnerade i Skåne med operan Romeo och Julia.
2015 framförde vi återigen Mozarts Requiem i Heliga Trefaldighetskyrkan i Kristianstad,
2018 vann vi silvermedalj när vi deltog i Gdansk internationella körfestival. Vi spelade även in en julskiva, Ty ljuset vilar där och den finns på Spotify.
Våren 2019 framförde vi dikter av den spanske poeten Lorca tillsammans med gitarristen Claes Ottelid i Sölvesborg, Djurröd och Kristianstad. Och på hösten hade vi konsterter till sammans med Karlshamns kammarkör med kompositörer som började på "M".
2020 och VT 2021 har gått i pandemins tecken och alla planerade konserter har fått skjutas på framtiden. En stor del av tiden har vi fått ha övningar via Zoom.
Både 2020 och 2021 har vi haft förmånen att få sjunga utomhus vid kommunala boenden i Kristianstad med omnejd.
Hösten 2021 återgick livet till det lite mer normala efter pandemin som satt sin prägel på vår verksamhet under drygt ett års tid och nu kunde vi genomförde ett projekt tillsammans med Christianstads Symfoniorkester som resulterade i två stycken konserter i oktober, en i Hässleholm Kulturhus och en i Kristianstads kulturkvarter. Vi sjöng pärlor ur Kristina från Duvevåla och operans värld. Vi hade glädjen att ha Sabina Zweiacker som solist.
Våren 2022 kunde vi återigen framföra en konsert tillsammans med Christianstads Symfoniorkester och denna gång blev det Magnificat av John Rutter. Vi hade nöjet att ha Elin Eriksson som sopransolist.
Hösten 2022 hade vi ett lite annorlunda projekt när vi fokuserade helt på folkmusik. Vi hade danslektioner för att få in rytmerna i kroppen för att bättre förstå musiken. Vi avslutade med en uppskattad helkväll i Ekets Folkets Park tillsamans med det nybildade Ek Familjeband med både danslektioner, konsert och dans. Dagen efter hade vi även en konsert i S:t Johannes kyrkan i Malmö men då utan dansen. Här är ett smakprov på hur det lät.
